fredag 11 december 2009

Präktiga mammors klubb

Det är några bitchar som envist hänger sig kvar i Sannas blogg.Jag beundrar hennes lugn,hade det varit jag så hade jag bett dom fara åt helvete.
Jag vet inte vad dom är ute efter.Det verkar som om dom går in i bloggen enkom för att hitta fel och saker att störa sig på.Dom tillrättavisar typ ......bara trubbiga saxar runt barn och andra sura snipiga kommentarer.Vet inte om dessa kvinnor utgör Mamas läsekrets eller om dom bara likt mig själv är där för att besöka bloggen men vad vill dom?Det luktar projektion lång väg,är dom arga på chefen,maken eller vad och tar ut det på en blogg och då inte vilken blogg som helst utan en s.k. kändisblogg.
Det där med präktiga mammor känner man ju till.Jag har stött på sååå många under åren.Dom är liksom alla stöpta i samma form och jag som fött barn i kullar under så många år förundras över att dom dyker upp om och om igen och dom säger samma saker och ser rentav likadana ut.Har dom något slags evigt liv?
Dom älskar att tillrättavisa och upplysa en om hur man bäst tar hand om sina barn och dom drar sig inte för att fälla direkt elaka och sårande kommentarer.
Som när jag står där med min vilda bebi,barn nr 5 i sulkyn och han var såklart fastspänd i sele som vanligt,man kunde nästan inte ha den lille illbattingen lös och en präktig mamma kommer framrusande till mig och skriker Han stryps!!!!
Där står jag på skolgården med yngsta barnet,nr 5 i syskonskaran och väntar på storbröderna.Där står jag mitt på ljusan dagen och väntar medans mitt yngsta barn sakta men säkert stryps i sulkyn........Skulle inte tro det va.Han lever än idag och är nu 12 år.Snacka om att dom här präktiga morsorna lider av något slags storhetsvansinne.Dom är inte bara världens bästa mammor till sina egna barn utan till allas våra barn.Dom bara måste dela ut råd och pekpinnar till höger och vänster fast man inte har bett om det och dom tycks ju tro att utan deras ingripande så dör våra barn,vi har ihjäl dom i vår okunnighet.
Hur gick det nu med den lilla vilda bebin.Svävade han i verklig livsfara.Såklart han inte gjorde.Han satt i sulkyn fastspänd i sele vilket var nödvändigt för att vi övht skulle kunna vistas utomhus bland folk ex på skolgården men han gillade inte selen utan hängde i den ivrigt sprattlande för att försöka komma loss vilket är förståeligt Men jag hade väl  för guds skull inte  virat den om halsen på honom!Men det trodde den präktiga mamman och där kom hon till undsättning...jag blir så trött,jag bara tittade på henne.Jag är van.Särskilt som flerbarnsmamma,dom präktiga har sin färdiga uppfattning om en.Man är en slarver.
Jag hoppas att Sanna snart styr upp lite i sin blogg och ser till att få bort missnöjesdamerna.Jag går in och kommenterar men folk läser inte vad man skriver,bara en mening typ sedan är dom igång igen.
Tröttsamt!!

2 kommentarer:

  1. Vad ovanstående historia inte förtäljer är att nr 5 egentligen var nr 6 i barnaskaran. Selen hade redan skördat sitt första offer innan den vilda bebin intog sin plats i sulkyn. Den hjälpsamma mamman från skolgården kom för sent den gången och jag blev en lillebror fattigare. Så är det att vara barn till Dobbys Matte. Hon är inte nöjd förrän vi alla vilar under mark.

    SvaraRadera