jag bockar och bugar. Men framförallt gråter jag.Så fort jag tänker på dom,Paul,Rasmus,Bengt.Alla som dog och dom som blev kvar.Benjamin.
Ensamheten,tystnaden,saknaden.
Det är som om fördämningarna har släppt.Som en flodvåg som väller fram.Människorna gråter.Vi grips så av dessa människoöden och vi gråter av skam över hur dom blev behandlade.
Vad ska jag göra med dig........... Jag älskar ju dig men vårt förhållande prövas ständigt. Det prövas hårt...........
Detta ordet BITTER. Fy fan vad jag hatar det ordet!! Vår tids mest använda ord. Vad står det jävla ordet för egentligen?
Idag i denna sjuka samtid vi lever i får man inte tycka. Inte ta ställning. Inte ha en bestämd åsikt. Inte ha en ideologi. Inte kritisera och gå in i en debatt och säga: Jag tycker att du har fel. Såinihelvete fel. Jag tycker inte som du. Jag kritiserar din handling. Jag förbehåller mig rätten att göra detta. Jag tycker så här och jag viker mig inte en tum. JAG STÅR FÖR DET HÄR!!!!! Då blir man beskylld för att vara: PK Avundsjuk Styrd av Jantelag och sist men inte minst BITTER. Så har man effektivt dödat den debatten. Det samtalet som kunde ha lett någonstans. Det resonemanget som kunde fördjupats och gett någonting. Kommit under det ständigt ytliga. Nej idag ska vi alla sitta i en stor tv4soffa och mysa och vara likadana allihopa och låtsas att vi älskar varandra. Inte för att vi gör det. Vi är lika olika som vi var förr. Har lika lite gemensamt. Men vi ska inte visa det. Denna tid denna hycklande ytliga falska tid vi lever i. Men så finns det dom som inte inordnar sig. Dom som envist fortsätter vara dom som dom är. Likt Ulf Lundell. Vad gör man då? Jo man tar fram bitterkortet såklart. Man avfärdar honom med att han är bitter. Det är ett sätt att förminska en människa och det den säger. Man lyssnar inte. Han är bitter. Skit i honom! Det här handlar mycket om den vanliga åldersrasismen. Är man arg och över 50 så är man bitter. Men på vad egentligen? Att man är 50? Finns det inte plats för oss alla? Barn Ungdomar Unga vuxna 35åringarna som verkar lida mest av åldersnojan 50 åringarna Äldre Finns det inte plats för oss alla? Kan vi inte bara få vara? Visst kan man få vara bitter och ledsen. Då kan man gråta och tycka lite synd om sig själv Men sedan är det bra om man reser sig upp och blir arg istället. Då blir man mer handlingkraftig och kan göra något åt situationen. Kanske tror Alex att man är så stel i sitt inre efter 50 så man inte kan känna längre. Passion Liv Kärlek Ilska Att man kan brinna. Att allt som pyser ur en bara är bitterhet. Jag vet att du är rädd för döden Alex. Det är jag åxå. Så inihelvete rädd. Så sett är det värre att vara 50 än 35 för man är ju rent statistiskt närmre döden än vid 35. Men du behöver inte vara rädd för att tappa bort Alex. Du lever kvar med allt vad du är innuti. Alltid. Jag lovar dig! Stör du dig på att Lundell ville sitta ensam? Att han känner sig obekväm med Henemark och gänget? Att han inte vill sitta där och kallprata med människor han inte känner sig bekväm med? Varför? Nog har du väl själv känt så många ggr? Har vi inte alla en svartbok? Jag är säker på att du har en. Alex det känns så lättköpt att hoppa på Lundell med bitterkortet. Du är klokare än så. Gör det inte! Jag vill ju att vi ska fortsätta att va ihop.
Mona var gäst hos Triumf i Värvet. Tyckte mycket om den intervjun.Jag kom på att allt det som jag tycker om Mona för är detsamma som hon ogillas för. Dels har vi dom högerextrema,dom inskränkta,dom fördomsfulla människorna.Dom hatar Mona för att hon alltid ställt upp på dom tre minoritetsgrupperna.D.v.s.:Invandrarna,Mona har alltid slagits mot rasism,dom homosexuella,tidigt tog Mona strid för deras rättigheter och tillsist den grupp hon själv tillhör:kvinnorna. Sedan har vi dom andra som kanske inte direkt hatar men starkt ogillar eller inte känner något förtroende.Jag tror inte Toblerone är grejen.Visst Mona var slarvig och hade dålig koll på sin ekonomi men är det någon som verklign tror att detta var kallt planerat från Monas sida att nu så,nu blåser jag staten...nä....ingen tror det.Däremot tänker dom att en så slarvig person kan ju inte bli partiordförande och rentav statsminister.Hon var för mänsklig,för svag helt enkelt. När jag lyssnar på Värvet så slås jag av att Mona låter som en liten flicka.Hon är ute och åker med sin bil alldeles själv numera utan livvakter och så åker hon hem och hälsar på Kristoffer och dricker kaffe.Dom småpratar lite om livet och politiken och förstås om Palme.För mig är det att ge en stor komplimang när jag säger att hon låter som en liten tjej. Hon lever,hon kan fortf. känna passion,hon är formbar,hon tar in nya intryck och viktigast av allt: Hon vågar säga att hon sörjer! Hon är besviken och hon kommer aldrig att komma över det faktum att hon inte fick chansen. Chansen att skriva historia. Att bli den första kvinnliga statsministern i Sverige. Det är mod. Det gör den lilla flickan stor! Vi kör väl en av Monas favoritlåtar!
Someday girl - I don't know when -
we're gonna get to that place,
where we really want to go
and we'll walk in the sun. But till then tramps like us,
baby, we were born to run
