Så ligger en av Morfars koftor i tvättkorgen och jag lyfter upp den och drar in doften.Den luktar Pappa så starkt.Fortfarande.Det är allt jag har kvar.Aldrig mer ska jag få se honom.Aldrig mer ska jag få höra hans välbekanta röst i telefonen.
Aldrig mer ska jag få krama honom.Jag kramar en kofta.Jag kan inte förmå mig att tvätta koftan.Inte idag.Det får vänta.
Sorgen går i vågor.Man har bättre och sämre stunder.Sorg är svårt.Sorg är jobbigt.
Som med allt annat så får man sörja Lagom.Det innebär att man tillåts ha sitt sorgeår Man går igenom dom fyra årstiderna utan den saknade och sedan ska man ha landat.Någongång kan man minnas och tala om den döde men man får se till att hålla the shit together annars tycker omgivningen att man är påfrestande.Släpp det där nu.Livet går vidare.Vi ska alla den vägen vandra.
Han var ju gammal nu din Pappa och då är det helt naturligt att det som sker det sker.
Jag vill bara skrika
Tyst!
Ni har fel!
Det går aldrig över.
Ni har fel på alla punkter!
För det första
Min Pappa blev aldrig gammal
Han gick ifrån oss 88 år ung
Han levde till sista andetaget
Han var så närvarande i allt han gjorde
Omtänksam och engagerad
Intresserad av allt och alla
ständigt på upptäcksfärd i livet
Jaja...jag har åxå hört det där om att Vi ska alla den vägen vandra
Men det gör det inte på något sätt lättare
Det finns inget mer onaturligt än döden
Hur fatta att du aldrig mer
Aldrig mer ska få se
och röra vid
och lyssna till
den älskade människan du mist
Hur fatta
Sorgen och glädjen vandrar tillsammans
HannaPanna och jag talar om Morfar
Vi skrattar åt roliga minnen
alla hans egenheter
Vi skrattar och innan vi skrattat färdigt
bränner det till i ögonen
Insikten
Aldrig mer
Sorgen och glädjen vandrar tillsammans
Mattis i Ronja Rövardotter skriker ut sin förtvivlan
over att ha mist SkallePer
Han har alltid funnits
och nu finns han inte mer
Birro talar om sorgen över sina döda barn
Släpp det nu är rådet
Fokusera nu på ditt levande barn
Men Birro säger
Jag är stolt över min sorg
den är inget som ska gömmas undan
Den är en del av livet
En ständig följeslagare
Den går bredvid glädjen
Sorgen och glädjen vandrar tillsammans
Världen bästa morfar som sa inför varje bruce-konsert: snart smäller det!!!! hahahha...finaste ARNE EDMAN
SvaraRaderaLilla, lilla morfar saknar dig så!!!
SvaraRaderaJag har både skrattat och gråtit sen jag gick upp idag, jag känner mig lättad samtidigt som verkligheten blev så stark....
Jag lever ju i tron om att vi alla en dag ska ses igen, att man själsligen finns kvar fast kroppen har lämnat...
Och att du morfar lever kvar genom oss det vet jag att du känner!
I en jättefin film jag sett minst hundra gånger säger mamma, som inte har lång tid kvar:så länge någon tar med oss finns vi kvar!
Det är så fint och så sant!
Och du morfar finns med mig i allt jag gör! Det bara är så och kommer alltid vara så!
Jag tänker på sista gången du och jag pratade, hade jobbat och stod i busskuren, och den obeskrivliga känsla kommer över mig som säger att jag måste ringa!
Jag ringer mamma som sitter brevid dig på sjukhuset och hon hjälper oss att prata genom att hålla luren vid ditt öra, jag hörde inte vad du sa men ändå gjorde jag det...
Jag kämpade för jag ville låta stark, jag förstod vad som skulle hända men vill inte...
Har väntat och väntat på något tecken, en dröm, något som visar hur du har det nu, men inget förrens i natt!!!
Jag mötte min morfar i mina drömmar!
Du kom gåendes emot mig med "ditt" leende, krama om mig på ditt vis och sa: lilla Hanna
Sen hör jag inte orden utan "känner dem", när du säger: jag har det bra nu!
Jag är så otroligt lättad samtidigt som saknaden om möjligt känns ännu större!
Jag älskar dig morfar! Kramar din lilla Hanna
Vad otroligt insiktsfullt och vackert skrivet om far/morfar, han ser jättefin ut på bilden förresten! Som utomstående kan jag bara säga: Skit i omgivningen, var glada att ni är riktiga människor som älskar på riktigt och sörjar på riktigt! Vilken fin familj ni är!
SvaraRaderaP:S. Trots att jag enbart är utomstående så fick det här mig att gråta en skvätt också.
D.S.
Åh min älskade lilla HannaPanna!!!!!!
SvaraRaderaJag skulle vilja hjälpa er alla barn och trösta er och säga Allt ordnar sig.Morfar kommer snart tillbaka.
Men jag kan inte det.Sorg är maktlöshet.Man kan inte skydda sina barn och ändå,man vill alltid kunna göra det.
Samtidigt är man själv ett litet barn i sin egen sorg
Det är det svåraste.
Din dröm är så vacker.Den tröstar och den gör ont.Han har det bra.Det är gott.
Han är inte här hos oss.
Det gör ont.
Kram min lilla HannaPanna.Du är så stor och du är så liten
Moa!!
SvaraRaderaJa just det!
Morfar-En sann rocker!!
Syster K
SvaraRaderaVadå utomstående
Du är ju Syster K ju
:-)
Jag läser din blogg och hör dig prata, förstår din sorg och lider med dig. Sorgen finns alltid med oss och bland oss i alla väder och årstider, man är nog inte humana om man går runt och glömmer sina älskade och allt man varit med om i livet.
SvaraRaderaEn dag på jobbet, sa jag något dumt och det var då jag nämnde fars dag. Såg hur du reagerade, såg att du blev ledsen. Jag kanske fick dig att må dåligt men jag tänkte mig inte för. Tänkte sedan på det hela dagen, vad jag ångrade mig efteråt :(
Även om sorgen må blekna med åren som går, så finns alltid ärren kvar i våra själar. Våra nära och kära som lämnat oss kommer alltid att vara ihågkommna, älskade och saknade.
Du är en människa med ett stort hjärta och en vänlig själ, Dobbys matte!
Puss på dig! Always in my heart!
SvaraRaderaGoa fina Syster V!Ja jag tycker det är jobbigt när man pratar om Fars Dag och jag är avundsjuk på alla som har en Far att fira men det betyder inte att du inte ska glädja dig och fira din pappa.Du har inget att ångra och du är en underbar arbetskamrat!
SvaraRaderaKram