Vi sitter i en ring och skruvar på oss.Stämningen är spänd.Vi ser oss rastlöst och generat omkring.Så kommer en person in och presenterar sig som f.d. missbrukare numera nykter och han frågar rakt ut i luften vem som vill börja.
Alla skruvar på sig,ingen säger något.
Så tittar han på mig,du där säger han, börja du.
Allas blickar vänds mot mig.
Jag känner hur svetten börjar rinna
This is it
Rösten bär mig knappt
när jag stammande tar till orda
Reser mig upp på darriga ben
och säger
Hej jag heter Dobbys matte och jag är bloggmissbrukare
Gruppen svarar
Hej Dobbys matte
Känns skönt på något sätt med gensvaret
Jag är en i gruppen
Jag är accepterad
Plötsligt känns det inte svårt alls utan bara skönt att berätta
Befriande och helt utan skam
Jag berättar hur det började och dom andra nickar instämmande
Hur jag började läsa andras bloggar lite försiktigt sådär
Mest på helgerna och aldrig någon längre stund
Bara kollade lite
Så blev det ju fler bloggar och jag tänkte att det där var väl inte så märkvärdigt
Det där skulle ju jag åxå kunna skriva
Jag menar herregud folk skriver vad dom äter till frukost och tar bild på någon jävla frukostfralla,det där kan jag ju göra så mycket bättre
Så började man mer och mer tänka att tänk om jag skulle starta en egen blogg
Det var lätt att komma igång,mycket enklare än jag trodde och man skrev lite
trevande sådär i början
Men snart vart man ju varm i kläderna och man skrev och man skrev
Det kommer liksom smygande
Man märker det inte i början
Det är ju så kul och trevligt att ha en liten blogg
Bloggen kontrollerar ju inte ens liv,jag menar man har ju ett liv och jobb och så
När man är ute och träffar folk så lyssnar man uppmärksamt på allt dom säger
kan bli användbart i bloggen
Tv,tidningar,allt medialt suger man i sig och man ser bloggrubriken innan man skrivit den
Tillslut kommer en dag när man får svårt att se skillnad på verkligheten och bloggen
Jag menar finns dom på riktigt alla dessa Alex o Birro o Sanna o Zytomierska o
alla andra i media eller är dom bara på låtsas och till för att skrivas om i min blogg
Jag pratar och pratar och känner hur allt lättar.
Nu ska det ut
Jag märker inte hur gruppen har tystnat
Nu står dom upp och tittar på mig allihop
Jag ser något avvisande i deras blick
och nu kommer två män i vita rockar fram till mig
och dom börjar kränga på mig någon konstig tröja
Jag försöker värja mig
Men dom lyssnar inte
Jag förs bort och in i mörkret
Vaknar genomsvett
Puh vad skönt
Bara en mardröm
Men va fan
Det är galler på mina fönster
Hallå var är mina ljusslingor
Hallå hallå hallå
Hjääääääääääääääääääääälp
sveper November som en mantel
1 timme sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar