Alla dessa barn-all denna oro

Ge mig tio små bebisar och jag ska lätt ta hand om dom.Jag vet,när man är mitt uppe i det så tycker man verkligen inte det är lätt och man lever intensivt i stunden och man tror att nattvak och skrik ska vara i en evighet.Men så växer man med barnet och plötsligt en dag är dom stora och flyger ut.Man oroar sig.
Mer kan man inte göra.Jo finnas där men egentligen är det inget mer man kan göra.Man oroar sig .
Små bebisar kan man bära tätt intill och trösta.Stora barn......så mycket svårare.
Jag tänker.....Varför ska dom behöva utstå alla vuxenheternas krångligheter och jävligheter.Jag vill skydda dom från allt ont.Jag vill att dom ska bli lyckliga och dom ska aldrig någonsin ta någon somhelst skit!
HannaPanna kämpar med att få urinprovet från Pontus.Timmarna går-inget kiss.
Han går och håller sig den lille rackaren för han känner sig inte bekväm med dom där konstiga kulorna som matte lagt i lådan .Var är min sand tänker Pontus.....lika bra att gå och lägga sig.Men så plötsligt när Liten Sagah tar ett bad så känner Pontus att nu kan han inte hålla det tillbaka längre .Äntligen!
Mission impossible utfört!Så imorgon får Jonis gå och lämna in urinprovet till veterinären.Slutet gott-allting gott.
The Golden Girl funderar över New York och kanske blir det som i Uffelåten att
Viv ringer och säger :Kom över !!
Bastigubben låter nedstämd men Arsenal kommer gå fler matcher till mötes!
Jensemannen ska operera sig för nageltrång.Hur kan något som låter så banalt bli så komplicerat?
The Golden Child kämpar med räknepyramider och jag blir störd när jag ser Desperate och vilken engagerad morsa jag lät som där då
Jag älskar dom alla och ända sedan första gången jag såg dom så har det stått ett slags skimmer runt dom.
Så är det.Från den dagen dom föds så älskar man dom
och
Man oroar sig