Varför?Den frågan ställer jag mig varje dag.Varför har jag en blogg?Jag har ju redan gått igenom det där.Jag är inte känd i media.Jag har inga läsare.Om det nu är så att man har en blogg för att få bekäftelse då vill man ha läsare.Eller om man tycker att man har något viktigt att säga,då vill man nå ut.Visst skulle det vara kul att slänga ur sig en fråga sådär om vad som helst och säga :Vad tycker ni? och få 200 kommentarer.Det vore kul och kanske det skulle höja upp ens ego men å andra sidan om man kom in och hade 50 skittaskiga kommentarer som sa att vilken ful och värdelös blogg du har.Då skulle jag bli ledsen,sårad,det vill man ju inte.Eller jag skulle bli förbannad och säga att kom inte hit då skitmänniska,läs inte min blogg om du nu tycker den suger.Bloggen är som en dagbok fast på nätet men det stämmer ju inte.När jag var barn så hade jag en dagbok med lås på och nyckeln gömde man och var livrädd att någon skulle hitta.
I dagboken skrev man ner sina tankar och hemligheter,vem man var kär i,det var det som var grejen,ingen fick läsa,man skrev för sig själv,för att få ur sig.
Det var kul åxå att gå tillbaka och läsa och se hur man tänkte då.Alla kanske inte skriver personliga bloggar om dom mest intima grejerna men ändå har det privata blivit väldigt offentligt.Jag tror att jag har en blogg fast jag delvis är emot det och ändå ständigt försvarar att jag har den.Ungefär så.
Marcus Birro kanske ska vara med i Lets Dance och det får han väl och kanske han jobbar på en folkkär image och är trött på att ses som den dystre poeten men jag tycker om den där poeten och jag vill inte se honom i Lets Dance!Jag
vill inte se honom i soffan hos Malou.Jag vill inte ha honom folkkär,vilket otroligt löjligt ord,folkkär.
Nåja mina tvivel till trots så är det som så att denna blogg har kommit för att stanna.Så är det.Jag ska ha den livet ut.Jag skriver om vad jag vill och jag kommer ständigt ställa mig frågan Varför varför varför finns du blogg?
Pratar med karaktärerna behöver inga levande människor
4 timmar sedan
Hej! Jomen du har ju läsare, iallafall så är jag ju en. Din blogg är skitkul tycker jag, och äntligen så får jag en anledning att blogga. När du skriver om Marcus Birros förvandling från svår poet till folkkär soffsittare så vet jag inte varför jag plötsligt fick en annan bild i mitt huvud: En styck psykologiserande chef som plötsligt kastar sig ned på alla fyra och vrålar. Sug på den du!
SvaraRaderaJag tänker göra allt i min makt för att hitta din barndoms dagbok och publicera den på nätet. Men jag tänker stryka alla stycken där en viss person nämns...
SvaraRaderaJavisst har jag läsare.Bara skriver så för att uppmuntra er att skriva mer ha ha!Men jag har en bit kvar till BlondinBella som har 350 000 besökare i veckan.
SvaraRaderaDen bilden av björnen går jag just nu i terapi för att utplåna:-)
Ja du Klemens,dom dagböckerna har jag bränt för länge sedan så det som finns det finns här och nu i denna blogg:-)
SvaraRaderaJag behöver tydligen också gå i björnterapi - ty jag är såååå sköööör och såååå sååårbaaaaarrr....ooohhh...Jag har kommit fram till mycket den här helgen,jag har bloggat med dig, talat med Danijela, med min poliskompis Katarina etc etc. Men det kan vi tala om en annan gång. Blev förresten ordentligt sjuk, fick gå till doktorn med, ett virus i kombination med svinvaccinbiverkning - nu är jag dock bättre både fysiskt och psykiskt. Får man skriva sånt här på din blogg? Hoppas du och din familj mår bra - The Golden Family:)
SvaraRaderaVi höres och synes, puss och kram!
Jag har precis läst igenom din kommentar och ser ingen anledning till att censurera den:-)))
SvaraRaderaTack för ett trevligt samtal idag!
Så brukade Pappa säga till mig när vi talats vid om allt i telefonen:-(
Tack själv för ett trevligt samtal idag!
SvaraRadera