lördag 20 februari 2010

Fångad

När vi gick ut imorse Dobby och jag så blev jag rädd.
Rädd för snön.Jag inser nu att detta aldrig kommer att gå över.
Detta tillstånd kommer att vara i en evighet
Eller åtminstone så långt fram i tiden jag orkar tänka
Det har snöat hela natten och alla skottade framfarter är igensnöade
Vi flyttade från mittistan till ut på landet
Det gick bra eftersom stan bara ligger 45 minuter bort med bil
och bilarna står här utanför och jag kan snabbt ta mig iväg
Nu känns det som om vi stter fast
Instängda
Insnöade
Jag får inte luft
Måste ha space
Dobby älskar snön men nu tittar han på mig som för att säga att
Han har fått nog
Den inskränker även på hans frihet
Detta går inte
Känns inte som någon ide att vänta på att den försvinner
Jag menar
Hur många år tar det inte för allt detta att smälta bort
Hur länge har denna vinter varat
Jag minns inte längre
Jag väntar
Men utvecklingen går åt fel håll
snön fortsätter falla 
och vi med den




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar