Ängeln på biblioteket

Det här med att låna böcker på biblioteket är ett sorgligt kapitel i den här familjens historia.Alltså inte själva lånandet av böckerna utan återlämnandet.När alla kidsen varit små så har jag läst och läst för dom.Åh vad vi har läst,dels var det alla mina egna böcker från min barndom och dels gick vi med i diverse bokklubbar och barnböcker har det funnits hos oss i travar.Bäst var det ju med egna böcker men så har vi varit på bibban åxå i perioder och det är där problemen börjar
Det 'är alltid med dom bästa föresatser jag går dit.Här ska lånas en massa härliga böcker och nu är vi noga med att återlämna dom i tid.Det börjar alltid bra.Jag står där med mitt fina lånekort och traven med böcker och ler glatt mot bibliotekarien.Hon ler lika vänligt tillbaka för allt ser ju bra ut så långt.Det brukar åxå funka dom första gångerna,jag kommer i tid för återlämning och alla är glada och nöjda.Men så vid något skede så börjar det spåra ur....jag blir sen och jag betalar snällt min skuld och ursäktar mig så mycket.Men så kommer det till en punkt när inga ursäkter håller längre.Böckerna är så sena så det har gått ut påminnelser och räkning och dessutom lyckas jag alltid slarva bort mitt lånekort.Det är som när ett bruk övergår i missbruk
Först är allting trevligt och glatt.Man dricker och är sådär lagom salongsberusad och man dricker lagom och håller ställningarna liksom.Så börjar det sakta men säkert gå utför.
Man dricker mer och mer och man börjar göra bort sig,man ursäktar sig och lovar bot och bättring och man får en ny chans men omgivningen har börjat tröttna.Man känner misstron
Så är det med mitt boklånade på biblioteDet.det kommer till en  punkt när inga ursäkter håller längre,när man skäms för att be om ännu ett nytt lånekort,när man inte längre kan ljuga ihop fler underliga bortförklaringar varför man är flera månader sen med att återlämna böckerna.
Man känner sig som en dålig och rutten människa helt enkelt och man drar sig skamset undan och tänker att bibliotek det är inget för mig.Jag klarar helt enkelt inte av det.
Men det var innan jag mötte Ängeln på biblioteket
Jag och The Golden Child fick i uppdrag av hans fröken S att låna en bok på bibban.
Jag kände mig lite orolig men tänkte att det var då själva fan om vi inte skulle fixa det så vi går dit och lånar vår bok.Naturligtvis fick jag fixa ett nytt lånekort och självklart fanns det en gammal låneskuld men den betalade jag och jag berättade min sorgliga lånehistoria för Ängeln.Hon log och sa med sin vänliga stämma att glömma är mänskligt och kanske vill jag att bibban ska påminna via mail åxå som ett x-tra stöd
Det tackade jag gärna ja till och glad i hågen gick jag och The Golden Child därifrån med bok och nytt fint lånekort
Tiden gick och det kom påminnelser via brev och via mail och dagarna gick ...och månaderna.Ibland såg jag boken och tänkte.....fan åxå......men jag hinner inte idag.....tar det imorgon........ursäkterna avlöste varandra och tillslut övergick det hela i ren förträngning...precis som ett missbruk
Så idag var den stora dagen
Beväpnad med bok och utskickad räkning stegar jag in,skamset med böjt huvud och där sitter Ängeln
Hon ler sitt milda leende och talar med sin vänliga röst.Det var väl härligt att du hittade boken säger hon.Jag behöver inte ens komma på en lögn om att boken råkat gömma sig utan hon ljuger åt mig och trots att den är tre månader sen vill hon bara ha 20 kronor av mig för det är ju en ungdomsbok.........hon viftar bort allt så det låter nästan som om hon tycker att jag kan behålla den i tre månader till.vilken kvinna!
Jag fantiserar på vägen hem och jag tänker.Är hon alltid så där vänlig och lugn och tålmodig
Hon bor ensam tänker jag och hennes hem andas samma harmoni som hon själv och jag ser framför mig hur hon sitter där i en stol......en gungstol ser jag....och dricker en kopp te och en katt har hon i knät som hon lugnt och vänligt stryker över ryggen och en bok läser hon.Allt är lugnt och stilla och vänligt.Ingenting brusar hon upp över och allting går att ordna lugnt och sansat.Jag kommer på besök till henne och hon bjuder på en kopp te och hon säger till mig......Kanske du som ett x-tra stöd vill att jag kommer hem till dig och hämtar upp dina låneböcker...........min fantasi får mig nästan att köra av vägen....så kommer jag på andra tankar
Tänk om det bara är en fasad tänker jag
Hon kanske bara är en jävligt hämmad person fylld av inre aggressioner Bakom den vänliga ytan finns hatet.När hon kommer hem från bibban så sipprar det ut allt det instängda,alla frustrationer och hon vrålar ut över alla dumma jävla låntagare som inte kan lämna tillbaka i tid och som förstör hennes arbetsro....jävla puckon skriker hon
Men nej....hon är den där väna fina människan.Hon är vänlig och tålmodig.....på riktigt
Varför ska jag alltid tro det värsta om människan.Så fort ett mord är begånget så tänker jag.....ja det fattar man ju att det är mannen eller pojkvännen....som det här med Madeleine...det är klart att det är föräldrarna som gjort det .......dom har haft ihjäl ungen tänker jag............
Men tänk om det finns änglar på riktigt
Tänk om inte alla bara är en fasad
Nej...........hon på bibban hon är på riktigt
Hon är i sanning en
Ängel