Tröst

Lyssnar på Bob Hansson

 i morgonens Tankar för dagen i P1 när jag kör hem från jobbet.
"Trösta inte bort den jag är
Förskjut inte det som just nu är jag"

Säger han
Han talar om trösten
Hur snäll är den som tröstar egentligen ?
När jag är ledsen vill omgivningen trösta mig och genast ta bort det där ledsna
och det är väl snällt
Eller?
Är det i själva verket så att omgivningen känner ett obehag när man öppet visar sorg
Att man är ledsen
och trösten i själva verket säger
Du får inte känna det du känner
Du får inte vara den du är
Jag sörjer
Jag sörjer min Pappa
Det tillåtna sorgeåret har passerat
Det har nu gått ett och ett halvt år
Jag känner ett visst obehag i viss omgivning när jag öppet visar min sorg
Man skruvar på sig
Det blir jobbigt
Har hon inte släppt det där nu
Lagt det bakom sig
Vi vill att det ska gå över
Så att vi
KAN
GÅ
VIDARE
Det är väldigt viktigt
Gå vidare
Aldrig stanna upp
Aldrig sjunka in i känslan
Gå vidare
Gå på
För annars
Ja
Annars
Vad kan hända?
Drunknar vi?
Jag är ute och går med alla mina jag
det är lilla barnet
tonårstjejen
unga kvinnan
medelålders kvinnan
Jag bär och kånkar på oss allihopa
Vi består av
Sorg och glädje
Lycka och olycka
Ibland är vi ledsna
Ibland är vi glada
I sorgen är vi barn
Det lilla övergivna barnet som mist en älskad Pappa
Låt det barnet få vara ledset
Det är inte farligt
Det går inte över
Men livet går vidare ändå


"Trösta inte bort den jag är
Förskjut inte det som just nu är jag"