Pappa och Mamma

Jag kan inte vara hos er idag hemma i Arvika men jag tänder ett ljus för er där jag är.
Vi är ändå alltid,alltid tillsammans.
Jag saknar er varje dag och varje stund och egentligen har allting känts som overkligt sedan den dagen ni försvann.Nu måste jag gå här på jorden utan er och det är jag inte van,ni har ju alltid funnits där för mig.Hoppas att ni inte fryser där i minneslunden,det är kallt nu,det är nästan vinter.Livet blev lite fulare,lite hårdare när ni inte längre fanns kvar.Jag hade liksom inte räknat med det att döden kunde drabba vår familj.Allt ni har gjort,allt ni har sagt,allt ni har gett lever kvar i mitt hjärta.Jag är en del av er.Nu och för alltid.
Man lär sig att leva med det.
Ändå skulle jag göra vadsomhelst för att kunna vrida tiden tillbaka och ha er här
Allt jag kan göra nu är att tända ett ljus och gråta åt ett minne,le åt ett annat.
Mitt hjärta fylls av tacksamhet över att jag fick ha just er till min Mamma och Pappa