Så kan man gråta ut av sin egen sorg när man läser om en annans
"De är alla barfota, de var alla tillfälliga gäster i våra liv, och allt vi har är skorna som de lämnade kvar."
Så avslutar Jonas sin text och jag tänker på när jag satt där och höll hårt i Pappas tofflor och kände mig som ett litet övergivet barn.Jag hade hans tofflor men jag hade inte honom och det gjorde så ont.
TÄNK att du skrev om detta! Igår när jag satt och läste Jonas text tänkte jag skicka den till dig för att den var så fin.
SvaraRaderaFinast var: ”Så suddades mammas liv ut. Raderades bakifrån. På väg att försvinna. Till och med hon. En tillfällig gäst i mitt liv.”