Midnight in Paris

Vilken härlig film!!Varm i hjärtat är jag efter att ha sett den.Som jag saknat Owen Wilson inser jag.Han spelar ju egentligen alltid samma kille men vad gör det när han gör det så bra.Han går runt i sitt lite förvirrade tillstånd och är både komisk och rörande och jag älskar hans sätt att prata sådär omständigt och virrigt men ändå tillslut få sagt det han vill..Här befinner han sig i Paris och i början har jag svårt att fokusera på handlingen då jag blir helt uppslukad av dom vackra omgivningarna.Samtidigt som jag tänker att vad gör en så go och härlig kille ihop med en så vidrig tjej och osympatiska blivande svärföräldrar.
Owen är författare och drömmer sig tillbaka till en svunnen tid och på en nattlig vandring då han går vilse blir han upplockad av en gammal bil och förd tillbaka till 20talet ,en favorittid för Owen.Där får han hänga med Hemingway och Picasso och grabbarna och allt är lika härligt och naturligt som det är obegripligt.Dagarna tillbringar han med sin trista flickvän och nätterna med Hemingwaygänget och tillslut inser han att det är i Paris han hör hemma och slutscenen när han träffar henne,hon som åxå insett att Paris är som vackrast i regn och som inte tycker att det gör något att bli våt,ja då bryter jag ihop och gråter litegrann som den hopplösa romantiker jag är.En stabil trea blir detta tänkte jag till en början men den arbetar sig upp till en värdig 4:a!