Orphans

Så satt vi där på bänken vid minneslunden.

Två vuxna människor.

Bror och syster.

Vi var vuxna men det tycktes mig att vi krympte.

Vi blev små barn på nytt och vi satt där och dinglade med benen för våra fötter nådde inte ner till marken.

Två övergivna barn.

Föräldralösa.

Med varsitt ljus i handen som vi höll i ,lite tafatt sådär.

Det är något hjälplöst,något tafatt över sorgen.

Vi tänder ljus,vi lägger ner blommor.

För vad ska vi annars göra.............

Vad skulle vi annars göra sjunger en annan Håkan i mitt öra


Det är den där hjälplösheten,tafattheten som jag ser i Stefan Sauks ansiktsuttryck.

Det är något med det där som gör att jag inte står ut.

Vi gör det vi gör.

Vi tänder ljus och lägger ner blommor.

Vi har små ritualer.

Om vi inte gjorde det då finns ju bara vanmakten kvar

och den står vi inte ut med. 

Så vi sitter där och dinglar med benen och tittar på ljusen som vi nyss har tänt.

För Mamma och Pappa.

Två föräldralösa vuxna barn i livet.

Det är det enda vi kan göra.

Det känns futtigt och tafatt.

Men vad skulle vi annars göra.......