Nu faller löv från gren
Nu skymmer det mitt på dan
Det mörknar på stadens scen
I parken där ungarna lekte
och jagade runt hela dan
där krattar man undan sommarn
Hösten har kommit till stan
Du vill inte gå upp idag
Det finns inget som lockar dej mer
Det är inget du vill säja eller ha
mer än en varm vrå där du kan sjunka ner
Heartbreak Hotel har stängt för säsongen
men jag blir din nattportier om du vill
Och kastar du dej av och an i sömnen
ska jag hålla dej tills du blir still
Jag ska hålla dej tills du blir still
Det tar tid för tårar att torka
Så är det för var och en
Du måste igenom vintern
om du vill se sommaren igen
Dom svarta hålen öppnar sej
och du har ingenting att hålla dej i
Det du känt så väl är plötsligt främmande
Din egen röst går dej förbi
Till och med din röst går dej förbi
Men du är aldrig så ensam som du tror
Månen är din syster solen din bror
Du är aldrig så ensam som du tror
Det kommer en främling
han vet var du bor
Han kommer längs vägen smutsig och trött
Han har en hälsning från nån som han mött
Du är aldrig så ensam
Aldrig så ensam
Du är aldrig så ensam som du tror
Jag minns hur ditt skratt
kunde få folk på gatan att stanna upp och
vända sej om
Det var alltid du som tröstade dom slagna
Det var alltid du som stöttade dom
Din dörr var alltid öppen dag som natt
och dom kom till dej
och du gav av din tid och medlidande och kärlek
och dom skänkte dej nån slags frid
Du trodde det var ömsesidigt
Du trodde det var en fråga om att ge och ta
Du hade din betydelse
Det var till dej dom kom varje dag
Sen tog dom allt dom kunde och lämna dej kvar
vid en fläckig duk och ett sprucket glas
Och allt dom sa bakom din rygg sen
och tistlarna dom satte i din vas
Nu är du bitter och vill va ifred
Nu är världen bara lögner och svek
Jag trodde du visste
Jag trodde du förstod att det här är ingen lek
Det här är knappast nån lek
Men du är aldrig så ensam...
Tack snälla mamma..
SvaraRadera