Superspecial kids!!

Mina fem Superspecial kids!!!!!!!!
Vad kan jag säga
Jag älskar dom så det gör ont!
Dom är dom bästa och finaste och vackraste barnen i hela världen 
Jag då?
Det är inget särskilt med mig
Men att dom finns
Att dom 
Just dom barnen kallar mig Mamma
gör mig  SUPERSPECIELL!!!!!!!!






 

Livet i hängmattan

Dobbys härliga badliv

Dagis och kvartsamtal

När döptes dagis om till förskola och när blev kvartsamtal istället ett utvecklingssamtal?
Jag vägrar envist kalla det något annat.Det heter Dagis och Kvartsamtal.I min värld.
Iofs låter ju kvartsamtal lite töntigt och jag har aldrig varit med om ett samtal som varat en kvart.Det kan ju iofs bero på att jag är väldigt pratsam när jag kommer igång.Våra kvartsamtal har pågått i minst en timme och ibland ännu längre beroende på att vi haft väldigt mycket tur och överlag haft väldigt trevliga och inspirerande lärare och man älskar ju att få prata om sitt eget barn och få frökens odelade uppmärksamhet.På jobbet har vi åxå utvecklingsamtal och jag säger till chefen att När har vi kvartsamtal och då skrattar hon och säger Ja du säger kvartsamtal du haha.Hon kanske tror att jag är lite dum,lite efter men det har blivit en grej liksom,kanske ett tvång hos mig,lite civil olydnad.Jag vägrar anpassa mig.Jag säger kvartsamtal.
Men nu så får jag veta att det inte heter dagis heller och hade jag bara haft barn på dagis så hade jag väl inte missat det men jag har ju vänner med barn på dagis och nog säger dom fortf dagis?
Eller så gör dom inte det och skit detsamma.Det var ett väldigt tjat om ord.
Fast något står det för att man döper om allting hela tiden.En vilja att göra om och förnya fast det egentligen inte är någon större skillnad.
Nu var det ju inte orden i sig jag ville tala om utan den ständigt pågående debatten om huruvida barn mår bäst på dagis eller hemma.För mig är det en lite konstig debatt för jag antar att för dom flesta finns det inga alternativ att välja mellan.Hur klarar man sig på en inkomst?I högerns Sverige vill vi ju gärna tro att alla tjänar 40 000 men nu ser inte verkligheten ut så utan medelinkomsten ligger som sagt på 21000 och då blir det svårt att leka hemmafru
Med mitt föräldraperspektiv.....vad fint det lät.....men det kan jag kosta på mig att säga att nog fan har jag ett perspektiv.Med fem barn födda under en 21 års period och har man som jag fött på senare del av 70 tal,under hela åttiotalet och senare 90 tal........ja då har man ju sett ett antal debatter och varit med på miljoner föräldramöten,kvartsamtal,dagar i skolan,you name it.Det konstiga är att inget förändras.Samma åsikter,samma debatter,samma tävling om vem som är bästa morsan....ja morsan för trots kvinnokamp så står vi rätt mycket och stampar ändå och jag tycker ju att i mångt och mycket går utvecklingen bakåt.
Vårt första barn är vårt enda riktiga dagisbarn.Hon gick på dagis från 1-5 och sedan på förskola från 6-7.Då började man skolan vid sju års ålder.Under dom åren hann vi  avverka både kommunalt och föräldrakoperativt dagis under en tid då vi bodde i kollektivhus.
Andra barnet gick på dagis fram till tre år och sedan började jag jobba natt och eftersom jag och Tomten,han som är far till alla barnen jobbat i skift liksom behövde vi inte dagis längre utan barn nummer tre,fyra och fem har varit hemma och enda alternativet för hemmabarn var kyrkans förskola som jag lät dom gå på fast det kändes lite kluvet men fungerade i stort sett som en vanlig förskola.Jag hade dåligt samvete över att dom inte skulle få tillräckligt med stimulans och då fick kyrkans alternativ  duga. Någon kristen hjärntvätt ville jag inte utsätta mina barn för men i stort sett inskränkte sig det hela till en liten andakt då barnen sjöng att Gud är våran pappa varpå mina barn kom hem och frågade om det verkligen stämde att det var Gud och inte Pappa som var Pappa.Jag såg och ser inga tecken på att dessa andakter satt något spår i mina barn faktiskt.Sedan kunde dom ju växt upp och blivit religiösa ändå och dom kunde ha blivit moderater och jag hade fått leva med det.Men det har dom inte och ingen är gladare än jag för det
Som sagt har mina barn i stor utsträckning varit hemmabarn men det finns ingen ideologi bakom utan mer en strategi.Jag är låginkomsttagare.....jag jobbar ju i vården for gods sake....
och det var helt enkelt mer ekonomiskt för oss att jobba i skift och slippa höga dagisavgifter.
Så jag kan inte skryta med att vara en präktig perfekt morsa med uttänkta metoder som styrker den ideologi jag står bakom.Att vara mamma handlar mycket om att skryta och tävla med andra mammor och jag är absolut ingen tävlingsmänniska så jag har ställt mig bredvid och betraktat.Det har varit intressant
 Det har varit som om samma mammor återkommit igen och igen trots att det ju varit jag som varit den där mamman som fött alla dessa barn och ständigt kommit tillbaka och mött nya generationer mammor .Men ändå har det varit en ständig upprepning.Alla vill hela tiden övertyga varandra om att det är just dom som är dom bästa mammorna som gjort dom bästa valen och barn hemma/barn på dagis tar aldrig slut
Någonstans ville man ju tro och hoppas att det mer och mer skulle handla om föräldrarnas val men fortf är det i hög grad mammorna som strider mot varandra.Känns som om det finns en stor grupp relativt unga mammor som låter som dom läste ur KD:s familjepolitiska program och det känns nedslående
Lady Dahmer går ut i sin blogg och säger att hon inte vill ha sitt barn på dagis men att hon samtidigt inte fördömer dom som har sina barn på dagis.Samtidigt säger hon sig inte tro på att dagis är bra och ändå jobbar hon på dagis så vitt jag förstår
Knepigt det där för nog låter det som om hon trots allt fördömer.För säger man att något är dåligt så fördömer man ju det och säger man dessutom att man inte vill ha sitt eget barn där,det käraste och dyrbaraste man har så tycker jag ju att man verkligen har tagit ställning
När man säger att man tycker något och samtidigt i samma andetag säger Men folk gör ju som dom själva vill          så blir jag alltid fundersam.Idag finns en väldig rädsla att ta ställning och sedan slåss för det man tror på-Man ska vara så tillåtande hela tiden.....fast man egentligen inte är det
Som om man säger  Jag tycker amning är det bästa för mitt barn........då får man vara beredd på att den som inte ammar kan ta illa upp för någonstans har man ju lagt in en värdering i det man säger
Kolla här
Jag vill ha mitt barn hemma för jag tror inte dagis är bra för mitt barn
Betyder det då att mitt barn är speciellt?
Oftast gör det inte det och då anar jag en värdering
Jag ammar mitt barn för det är det bästa för mitt barn
Betyder det då att mitt barn är x-tra känsligt?
Oftast gör det inte det och då anar jag en värdering


Eller en lite mer brutal kommentar jag mötte ofta när jag var 40 och gravid


Ja grattis men jag skulle aldrig våga bli gravid vid 40


Ska man tolka det som en lyckönskan?




Jag tänker som så att man kanske inte behöver säga allt man tänker.Vem säger man det till?
Det kanske faktiskt kan såra och vad är det egentligen man vill ha sagt?Att säga Jag tycker så här.....men andra får ju göra vad dom vill
Är inte det att fega?
Varför inte stå för sin åsikt och argumentera för den?
Är man rädd för att bli beskylld för att vilja tvinga andra att göra som man själv gjort?
Jag tror risken är liten för hur skulle det gå till?

Är det föresten alltid fel med tvång?
Lagstadgad delad föräldraledighet tycks mer och mer vara det enda sättet att få dels pappor att vara hemma och dels mammor att tillåta pappor att vara hemma
Om inte
kommer vi någonsin få en förändring?

Låt barnen komma

Oj så upprörande att folk vill ha barn att slösa kärlek på.Nej det passar sig ju verkligen inte.
Något som är konstigt är att mamman inte får vara över 39 vid IVF men männens gräns ligger vid 55.
Nu får vi se upp med det nya hotet.Pensionärsföräldrarna som vägrar bli gamla och skaffar egna barn istället för barnbarn.
Vi lever i en hotfull värld
Hur ska detta sluta
Tänk så mycket enklare det vore om folk gav fan i att tänka själva och levde strikt efter normen istället.
Jag tycker att vi bestämmer att vi bara får skaffa två barn
mellan låt oss säga 25-30 år
Alla måste rätta sig efter detta
Om du inte har någon partner att skaffa barn med när du är 25-30 så får du väl avstå
Tough luck

Alla dessa barn-all denna oro

Ge mig tio små bebisar och jag ska lätt ta hand om dom.Jag vet,när man är mitt uppe i det så tycker man verkligen inte det är lätt och man lever intensivt i stunden och man tror att nattvak och skrik ska vara i en evighet.Men så växer man med barnet och plötsligt en dag är dom stora och flyger ut.Man oroar sig.
Mer kan man inte göra.Jo finnas där men egentligen är det inget mer man kan göra.Man oroar sig .
Små bebisar kan man bära tätt intill och trösta.Stora barn......så mycket svårare.
Jag tänker.....Varför ska dom behöva utstå alla vuxenheternas krångligheter och jävligheter.Jag vill skydda dom från allt ont.Jag vill att dom ska bli lyckliga och dom ska aldrig någonsin ta någon somhelst skit!
HannaPanna kämpar med att få urinprovet från Pontus.Timmarna går-inget kiss.
Han går och håller sig den lille rackaren för han känner sig inte bekväm med dom där konstiga kulorna som matte lagt i lådan .Var är min sand tänker Pontus.....lika bra att gå och lägga sig.Men så plötsligt när Liten Sagah tar ett bad så känner Pontus att nu kan han inte hålla det tillbaka längre .Äntligen!
Mission impossible utfört!Så imorgon får Jonis gå och lämna in urinprovet till veterinären.Slutet gott-allting gott.
The Golden Girl funderar över New York och kanske blir det som i Uffelåten att
Viv ringer och säger :Kom över !!
Bastigubben låter nedstämd men Arsenal kommer gå fler matcher till mötes!
Jensemannen ska operera sig för nageltrång.Hur kan något som låter så banalt bli så komplicerat?
The Golden Child kämpar med räknepyramider och jag blir störd när jag ser Desperate och vilken engagerad morsa jag lät som där då
Jag älskar dom alla och ända sedan första gången jag såg dom så har det stått ett slags skimmer runt dom.
Så är det.Från den dagen dom föds så älskar man dom
och
Man oroar sig