Dagis och kvartsamtal

När döptes dagis om till förskola och när blev kvartsamtal istället ett utvecklingssamtal?
Jag vägrar envist kalla det något annat.Det heter Dagis och Kvartsamtal.I min värld.
Iofs låter ju kvartsamtal lite töntigt och jag har aldrig varit med om ett samtal som varat en kvart.Det kan ju iofs bero på att jag är väldigt pratsam när jag kommer igång.Våra kvartsamtal har pågått i minst en timme och ibland ännu längre beroende på att vi haft väldigt mycket tur och överlag haft väldigt trevliga och inspirerande lärare och man älskar ju att få prata om sitt eget barn och få frökens odelade uppmärksamhet.På jobbet har vi åxå utvecklingsamtal och jag säger till chefen att När har vi kvartsamtal och då skrattar hon och säger Ja du säger kvartsamtal du haha.Hon kanske tror att jag är lite dum,lite efter men det har blivit en grej liksom,kanske ett tvång hos mig,lite civil olydnad.Jag vägrar anpassa mig.Jag säger kvartsamtal.
Men nu så får jag veta att det inte heter dagis heller och hade jag bara haft barn på dagis så hade jag väl inte missat det men jag har ju vänner med barn på dagis och nog säger dom fortf dagis?
Eller så gör dom inte det och skit detsamma.Det var ett väldigt tjat om ord.
Fast något står det för att man döper om allting hela tiden.En vilja att göra om och förnya fast det egentligen inte är någon större skillnad.
Nu var det ju inte orden i sig jag ville tala om utan den ständigt pågående debatten om huruvida barn mår bäst på dagis eller hemma.För mig är det en lite konstig debatt för jag antar att för dom flesta finns det inga alternativ att välja mellan.Hur klarar man sig på en inkomst?I högerns Sverige vill vi ju gärna tro att alla tjänar 40 000 men nu ser inte verkligheten ut så utan medelinkomsten ligger som sagt på 21000 och då blir det svårt att leka hemmafru
Med mitt föräldraperspektiv.....vad fint det lät.....men det kan jag kosta på mig att säga att nog fan har jag ett perspektiv.Med fem barn födda under en 21 års period och har man som jag fött på senare del av 70 tal,under hela åttiotalet och senare 90 tal........ja då har man ju sett ett antal debatter och varit med på miljoner föräldramöten,kvartsamtal,dagar i skolan,you name it.Det konstiga är att inget förändras.Samma åsikter,samma debatter,samma tävling om vem som är bästa morsan....ja morsan för trots kvinnokamp så står vi rätt mycket och stampar ändå och jag tycker ju att i mångt och mycket går utvecklingen bakåt.
Vårt första barn är vårt enda riktiga dagisbarn.Hon gick på dagis från 1-5 och sedan på förskola från 6-7.Då började man skolan vid sju års ålder.Under dom åren hann vi  avverka både kommunalt och föräldrakoperativt dagis under en tid då vi bodde i kollektivhus.
Andra barnet gick på dagis fram till tre år och sedan började jag jobba natt och eftersom jag och Tomten,han som är far till alla barnen jobbat i skift liksom behövde vi inte dagis längre utan barn nummer tre,fyra och fem har varit hemma och enda alternativet för hemmabarn var kyrkans förskola som jag lät dom gå på fast det kändes lite kluvet men fungerade i stort sett som en vanlig förskola.Jag hade dåligt samvete över att dom inte skulle få tillräckligt med stimulans och då fick kyrkans alternativ  duga. Någon kristen hjärntvätt ville jag inte utsätta mina barn för men i stort sett inskränkte sig det hela till en liten andakt då barnen sjöng att Gud är våran pappa varpå mina barn kom hem och frågade om det verkligen stämde att det var Gud och inte Pappa som var Pappa.Jag såg och ser inga tecken på att dessa andakter satt något spår i mina barn faktiskt.Sedan kunde dom ju växt upp och blivit religiösa ändå och dom kunde ha blivit moderater och jag hade fått leva med det.Men det har dom inte och ingen är gladare än jag för det
Som sagt har mina barn i stor utsträckning varit hemmabarn men det finns ingen ideologi bakom utan mer en strategi.Jag är låginkomsttagare.....jag jobbar ju i vården for gods sake....
och det var helt enkelt mer ekonomiskt för oss att jobba i skift och slippa höga dagisavgifter.
Så jag kan inte skryta med att vara en präktig perfekt morsa med uttänkta metoder som styrker den ideologi jag står bakom.Att vara mamma handlar mycket om att skryta och tävla med andra mammor och jag är absolut ingen tävlingsmänniska så jag har ställt mig bredvid och betraktat.Det har varit intressant
 Det har varit som om samma mammor återkommit igen och igen trots att det ju varit jag som varit den där mamman som fött alla dessa barn och ständigt kommit tillbaka och mött nya generationer mammor .Men ändå har det varit en ständig upprepning.Alla vill hela tiden övertyga varandra om att det är just dom som är dom bästa mammorna som gjort dom bästa valen och barn hemma/barn på dagis tar aldrig slut
Någonstans ville man ju tro och hoppas att det mer och mer skulle handla om föräldrarnas val men fortf är det i hög grad mammorna som strider mot varandra.Känns som om det finns en stor grupp relativt unga mammor som låter som dom läste ur KD:s familjepolitiska program och det känns nedslående
Lady Dahmer går ut i sin blogg och säger att hon inte vill ha sitt barn på dagis men att hon samtidigt inte fördömer dom som har sina barn på dagis.Samtidigt säger hon sig inte tro på att dagis är bra och ändå jobbar hon på dagis så vitt jag förstår
Knepigt det där för nog låter det som om hon trots allt fördömer.För säger man att något är dåligt så fördömer man ju det och säger man dessutom att man inte vill ha sitt eget barn där,det käraste och dyrbaraste man har så tycker jag ju att man verkligen har tagit ställning
När man säger att man tycker något och samtidigt i samma andetag säger Men folk gör ju som dom själva vill          så blir jag alltid fundersam.Idag finns en väldig rädsla att ta ställning och sedan slåss för det man tror på-Man ska vara så tillåtande hela tiden.....fast man egentligen inte är det
Som om man säger  Jag tycker amning är det bästa för mitt barn........då får man vara beredd på att den som inte ammar kan ta illa upp för någonstans har man ju lagt in en värdering i det man säger
Kolla här
Jag vill ha mitt barn hemma för jag tror inte dagis är bra för mitt barn
Betyder det då att mitt barn är speciellt?
Oftast gör det inte det och då anar jag en värdering
Jag ammar mitt barn för det är det bästa för mitt barn
Betyder det då att mitt barn är x-tra känsligt?
Oftast gör det inte det och då anar jag en värdering


Eller en lite mer brutal kommentar jag mötte ofta när jag var 40 och gravid


Ja grattis men jag skulle aldrig våga bli gravid vid 40


Ska man tolka det som en lyckönskan?




Jag tänker som så att man kanske inte behöver säga allt man tänker.Vem säger man det till?
Det kanske faktiskt kan såra och vad är det egentligen man vill ha sagt?Att säga Jag tycker så här.....men andra får ju göra vad dom vill
Är inte det att fega?
Varför inte stå för sin åsikt och argumentera för den?
Är man rädd för att bli beskylld för att vilja tvinga andra att göra som man själv gjort?
Jag tror risken är liten för hur skulle det gå till?

Är det föresten alltid fel med tvång?
Lagstadgad delad föräldraledighet tycks mer och mer vara det enda sättet att få dels pappor att vara hemma och dels mammor att tillåta pappor att vara hemma
Om inte
kommer vi någonsin få en förändring?