Så kan man gråta ut av sin egen sorg när man läser om en annans
"De är alla barfota, de var alla tillfälliga gäster i våra liv, och allt vi har är skorna som de lämnade kvar."
Så avslutar Jonas sin text och jag tänker på när jag satt där och höll hårt i Pappas tofflor och kände mig som ett litet övergivet barn.Jag hade hans tofflor men jag hade inte honom och det gjorde så ont.