Enastående och Makalös

Min Pappa var makalös

Min Pappa var enastående

Han var dom stora yviga ordens mästare

Vi brukade skratta åt att han alltid beskrev allting som så fantastiskt

När han hade varit ute på en av sina otaliga resor beskrev han alltid allting som härligt och underbart
Guiden var förträfflig,maten underbar,utsikten strålande o.s.v.
När han skulle presentera oss så sa han Välkommen in i denna underbara familj

Han gjorde helt enkelt oss och omgivningen lite bättre och lite mer underbar än vad den var

Det är en stor konst i sig att lyckas lyfta upp människor och berömma,ge komplimanger,ge erkännande och få en att känna sig bra
Ja inte bara bra utan fantastisk

Den konsten behärskade min Pappa till fullo

Han tänkte på alla och framförallt  Han såg alla

Man blev sedd och därigenom betydelsefull

Du är makalös Pappa sa jag till honom

Ja och det är jag ju nu i ordets rätta bemärkelse sa Pappa

Han hade blivit änkling

utan maka

Makalös

Så fick vi klara oss utan vår Mamma/Maka och vi talade och talade
och vi grät och vi skrattade
och vi mindes
Tillsammans

Med Pappa kunde jag prata om allt och för den generationens män var han mycket ovanlig
Han pratade gärna och ofta om känslor och han var noga med att alltid hålla sig uppdaterad

Han var för evigt ung i sinnet
Alltid intresserad och framförallt
Han ville vara med
Han ville leva
Jag bär honom alltid inom mig
Hör hans trygga röst
Känner hans kärlek och omtanke

Pappa

Du kanske gjorde oss lite finare och bättre än vad vi är men för att beskriva dig behöver jag bara två ord


Dom orden är Enastående och Makalös!