Varför?Den frågan ställer jag mig varje dag.Varför har jag en blogg?Jag har ju redan gått igenom det där.Jag är inte känd i media.Jag har inga läsare.Om det nu är så att man har en blogg för att få bekäftelse då vill man ha läsare.Eller om man tycker att man har något viktigt att säga,då vill man nå ut.Visst skulle det vara kul att slänga ur sig en fråga sådär om vad som helst och säga :Vad tycker ni? och få 200 kommentarer.Det vore kul och kanske det skulle höja upp ens ego men å andra sidan om man kom in och hade 50 skittaskiga kommentarer som sa att vilken ful och värdelös blogg du har.Då skulle jag bli ledsen,sårad,det vill man ju inte.Eller jag skulle bli förbannad och säga att kom inte hit då skitmänniska,läs inte min blogg om du nu tycker den suger.Bloggen är som en dagbok fast på nätet men det stämmer ju inte.När jag var barn så hade jag en dagbok med lås på och nyckeln gömde man och var livrädd att någon skulle hitta.
I dagboken skrev man ner sina tankar och hemligheter,vem man var kär i,det var det som var grejen,ingen fick läsa,man skrev för sig själv,för att få ur sig.
Det var kul åxå att gå tillbaka och läsa och se hur man tänkte då.Alla kanske inte skriver personliga bloggar om dom mest intima grejerna men ändå har det privata blivit väldigt offentligt.Jag tror att jag har en blogg fast jag delvis är emot det och ändå ständigt försvarar att jag har den.Ungefär så.
Marcus Birro kanske ska vara med i Lets Dance och det får han väl och kanske han jobbar på en folkkär image och är trött på att ses som den dystre poeten men jag tycker om den där poeten och jag vill inte se honom i Lets Dance!Jag
vill inte se honom i soffan hos Malou.Jag vill inte ha honom folkkär,vilket otroligt löjligt ord,folkkär.
Nåja mina tvivel till trots så är det som så att denna blogg har kommit för att stanna.Så är det.Jag ska ha den livet ut.Jag skriver om vad jag vill och jag kommer ständigt ställa mig frågan Varför varför varför finns du blogg?
algoritmen hör att jag gråter
8 timmar sedan
