Alex har åxå uppmärksammat denna tragiska historia om kvinnan och Trädgårdstomten Jag har verkligen gått och funderat över denna kusliga händelse Frun dör i en tragisk olycka orsakad av en ful och ondsint Trädgårdstomte som maken införskaffat och som frun alltid avskytt.Ja inte maken utan Trädgårdstomten Frun upplever att Trädgårdstomten stirrar på henne med onda ögat och jag förmodar att hon påtalar detta för maken Men det skiter han uppenbarligen i och han gör inga som helst ansatser att avlägsna detta monster Så går det som det går.Kvinnan går ut på tomten,faller omkull i någon slags damm där den här ondskefulla Trädgårdstomten står.Där ligger kvinnan oförmögen att ta sig upp p.g.a. att Trädgårdstomten fallit över henne och han är för tung för henne.Hon kan inte få bort honom med påföljd att hon drunknar Makens kommentar till hustruns tragiska död är att det är bisarrt Va????!!!!!! Hur tänker han? Han borde ju bara gråta och skrika och vara helt förkrossad av sorg men istället konstaterar han att det hela är BISARRT!!!! Vilken otroligt underlig reaktion för att inte säga helt cyniskt jävla iskallt Kvinnan anade något när hon fick onda ögat av Trädgårdstomten Som jag ser det är den här Trädgårdstomten en mördare och mannen är skyldig till medhjälp till mord Det här känns nästan som Morden i Midsomer och det värsta av allt: Den jävla Trädgårdstomten står kvar!!!!
Apropå Dylan så kommer han upp i programmet.Nu vet inte Alex något om musik men han kan ju så mycket annat. Det där med att Dylans musik skulle vara gammal är så dumt så det vill jag egentligen inte ens kommentera.Musiken är odödlig och tidlös men som sagt så vet ju inte Alex något om detta ämne som vi konstaterat redan. Det där med folklighet är väl för övrigt inte något att sträva efter Dom som vill ha en folklig Dylan vill se honom stå där med gitarren och sjunga Blowin in the wind och se ut som och låta som på 60 talet vilket ju inte bara är dumt utan åxå fysiskt omöjligt Det är samma idioter som gapar om att Bob inte kan sjunga och att han är för gammal för att turnera Fattar ni inte era idioter att detta är Bobs jobb och jobbar gör han så länge han känner för det. Det är han som avgör hur länge hans turne ska hålla på och inte ni och det fattar väl vemsomhelst att en Neverending tour håller på länge Folklig........vem fan vill vara det? Bob har alltid gått sin egen väg Här är Alex fel ute och fördömer det han inte kan förstå För honom är musik bara en ljudtapet,något han lyssnar på med ett halvt öra när han diskar Det jag talar om är PASSION!
Jo man skulle kunna säga att dom bär upp eller knyter ihop denna blogg Två av dom har fått namnge själva bloggen Jag snodde namnet på bloggen rakt av från Alex då berömda pappablogg Det var åxå han vill jag påstå som inspirerade mig till att börja blogga Stalkar jag Alex? Nja inte direkt Inte så att jag rent fysiskt förföljer honom men en viss fixering lider jag nog av Han påverkar mig mycket och jag följer slaviskt hans blogg o twitter o show o radio I fallet Dobby så är det snarare han som stalkar mig Han följer mig likt en skugga var jag än går Men det gör ingenting för jag älskar den hunden så det gör ont
Sist men inte minst Last but not least Do I have to say his name Bruuuuuuce
Stalkar jag Bruce? Alltså Jag älskar Bruce Han är navet som allt kretsar kring Hans musik och hans väsen svävar över alltihopa och ger det mening och ett sammanhang Jag skulle kalla det KÄRLEK!!!!!!! Pure love!!
Borde kanske bli provocerad av det Alex säger om tatueringar Jag som älskar mina tattoos Konstigt nog blir jag aldrig provocerad av Alex Säg Linda Skugge eller Marcus Birro till mig och jag går igång direkt Bara deras jävla namn räcker för mig Jag blir såinihelvete provocerad Men med Alex mer så ler jag lite överseende sådär Jaja låt honom hållas tänker jag han vill ju bara ha en motreaktion Han vill bara retas lite och testa gränserna När han nu i sitt radioprogram säger att människor som tatuerar sig egentligen är trasiga och självdestruktiva och olyckliga lite som att skära sig Olyckliga jävlar helt enkelt så borde jag ju bli provocerad och skrika tillbaka Jag är alls inte olycklig! Särskilt i denna tid då vi kräver att vi ska vara lyckade och lyckliga Att vara olycklig är lågstatus ett tecken på att man har misslyckats Rik lycklig och snygg var det ju Men jag blir inte det minsta provocerad utan tänker ja....kan ligga något i det fast ändå inte typ Alltså Livet är toppar och dalar att tro något annat är ju bara dumt Att uppleva lycka är underbart och alldeles fantastiskt Får man uppleva den stora ynnesten det innebär att få vara lycklig en stund i livet så räcker det alldeles tillräckligt Att bara gå runt och vara just lycklig Man har inget behov av att visa upp Man bara är Ett ångestfyllt krav av att visa upp lycka har inget med verklig lycka att göra Jag är en människa fylld av passion På gott och ont Då mår man jävligt bra ibland men åxå jävligt dåligt emellanåt Det är priset man får betala Fast när jag tänker på saken vill jag inte ha det annorlunda Tatueringar var det ja Det kan vara ett uttryck för så mycket framförallt är det ett statement detta tror jag på detta älskar jag detta eller denna vill jag hylla det här är min programförklaring det här är vem jag är själva processen är ju smärtsam Det känns att tatuera sig och man är lite stolt över att man vågar Precis som vi kvinnor är stolta över att vi genomgått och faktiskt överlevt förlossningssmärtan Man kan höra kvinnor nästan tävla om vem som haft mest ont och det kan man ju tycka är fånigt Men det handlar nog bara om att få ett erkännande en bekräftelse på att Ja du var duktig som klarade dig igenom det! Att tatuera sig är lite coolt lite modigt Jag vågar det gör lite ont men jag törs Tatueringen sitter kvar för livet och det är åxå modigt Jag vågar göra ett statement som inte går att tvätta bort Jag står för det här Det kan åxå vara som min No surrender tatuering som ju dels är en hyllning till Bruce såklart men åxå ett sätt att ge Gud fingret och säga No retreat baby No surrender
Det är jättesynd om Silvia för hon har varit så sjuk så att man övervägt att skära av hennes öron säger kungen Kungen håller på att flippa ut helt och trots att jag är stenhård motståndare till monarkin måste jag medge att det känns jävligt spännande att få fortsätta att följa kungens vidare bravader och djärva uttalanden
Det här med att börja blogga igen. Jag känner mig som “the wrestler” som gör sig redo för ännu en comeback. Morsar på de bekanta ansiktena i korridoren på väg till omklädningsrummet. Jag går mycket långsamt, släpar mig fram, drar handen längs ena cementväggen. Plåtskåpen, de slitna träbänkarna, hur många gånger har jag inte suttit där? Hur många gånger har jag inte gjort “comeback”? Doften av fukt och mögel från duscharna. Jag tar på mig mina löjliga trikåer. Det är mödosamt, jag är inte alls lika vig som jag var en gång i tiden. Någon ungdom fladdrar in och ropar att “det är dags, champ”. Men jag sitter kvar en stund. Nacken böjd, jag tittar ner i golvet. Jag har lindat fingrarna för hårt, de har vitnat på topparna. Jag tittar upp. Förr om åren hade det funnits målmedvetenhet i blicken, jag hade sparkat till en papperskorg på vägen ut, jag hade smällt knogen i en karm, vrålat ett stridsrop och slagit mig för bröst. Men nu. Nu reser jag mig långsamt upp. Dags att få jobbet gjort. Det viktigaste är inte att vinna. Det är att överleva
Där har ni skälet till att jag tycker om den jäveln!
Jag dagdrömmer ofta. Idag övergick dagdrömmen i en mardröm Det började med att Alex Schulman och jag satt ute och åt någonstans Alex har ju kommit ut med att "jag är i själ och hjärta socialdemokrat.Jag håller med Mona i allt hon säger" och jag kände stor lättnad.Jag gillar ju Alex och hade haft svårt om han kommit ut som moderat Där sitter vi och äter och pratar Alex och jag Om Tillståndet talar vi Om högervridningen Hur det gick till när man sålde ut folksjälen och folkhemmet Plötsligt tittar jag på människorna som sitter runt omkring i restaurangen och alla deras ansikten är förvridna Dom ser alla ut som Reinfeldtskloner Alla ser likadana ut Som kopior Alltså rent utseendemässigt Skalliga hundögon huvudet lite på sned Dom ler samtidigt som dom säger "Nej man ska inte behöva arbeta om man är döende" Jag flyr ut från Alex och restaurangen Jag väcker mig själv ur dagdrömmen som blev en mardröm Tillbaka i verkligheten Jag andas ut och möts av senaste opinionsmätningen
Verkligheten är en mardröm
Imorgon åker vi till Götaplatsen där Rödgröna håller valfinal På söndag går vi och röstar Nu jävlar byter vi regering!!!!!!!!!!!!!!!!
Att vara eller icke vara, det är frågan:
Månn' ädlare att lida och fördraga
Ett bittert ödes styng och pilar eller
Att ta till vapen mot ett hav av kval
Och göra slut på dem med ens.
Att vara eller inte vara är frågan Att vara Charlie Schulmans pappa Att vara Dobby Mattssons matte Charlie och Dobby är ungefär jämngamla Dobby kom in i mitt liv när jag var helt knäckt efter att ha mist min älskade Pappa Han var min livräddare Han var min bebis Min familj fanns ju där och alla mina barn men Dobby var den lilla valpen som krävde min ständiga närvaro Spelade ingen roll hur ledsen jag var Han måste ut och kissa typ hundra ggr om dagen och det räddade mig från undergången just då Så läste jag en blogg och så föddes ide'n om min egen blogg och utan att skämmas snodde jag namnet rakt av Jag var inte pappa till Charlie Schulman men matte till Dobby Mattsson
Så har vi följts åt och jag tycker mig ha sett något annat bakom det ytliga hos Alex I sorgen efter hans far I tankarna om döden och livet i den härliga barnsligheten i ångesten och hypokondrin
Men nu är det slut Bloggen läggs ner Charlie är ett år och ska inte exponeras mer Det har legat i luften ett tag och jag tror beslutet om nedläggning kom tidigare än planerat Alla kommentarer från präktiga föräldrar med käcka råd om barnuppfostran har nog fått Alex att tröttna lite
Jag och Dobby fortsätter dock Vi har liksom inte den läsekretsen Hade vi haft det så hade vi säkert åxå fått en massa kommentarer om att Dobby tas om hand på ett felaktigt sätt för det finns samma fascister bland hundägare som bland småbarnsföräldrar Människor som helt enkelt inte kan låta bli dom bara måste tillrättavisa och tala om hur man ska och inte ska göra Fråga mig Jag har fem kids för guds skull Tänk all skit man fått höra från omgivningen
Jag kommer sakna Alex blogg men jag skulle inte bli förvånad om han dyker upp med en ny imorgon
Alex har trasslat till det för sig Han kritiserade Linna i sin blogg Nu kan jag inte hitta inlägget men det var något om att hon var deprimerad och gav en nedstämd bild av föräldraskapet Vet inte riktigt vad han sysslar med här men känns som att han tappat bort sig i sin iver över att dels vara världens lyckligaste pappa till lilla Charlie och dels att till varje pris måna om sin nya image där han vill vara snäll och mysig och framförallt lycklig och aldrig nedlåta sig till att bli den gamle Alex som bråkade med allt och alla av hjärtans lust Jag tror på att vara sig själv Det vinner alltid i längden och att vara sig själv är att vara lycklig ibland och olycklig ibland Att tillåta sig själv att vara alla sina jag Att gå runt med ett lyckokrav på sig själv måste vara ett helvete Ständigt måla upp en fasad Tvinga sig till att älska alla Varför ska man göra det Alex försök att vara dig själv Jag tycker om den Alex som pratar om sin pappasorg,sin dödsångest,sin hypokondri,som vågar visa sin sårbarhet och jag gillar den barnslige rolige Alex som bara flamsar Men den ytlige Alex som ska vara programledare i Paradis för dårar ger mig andnöd och Alex som försöker spela tråkig tillrättalagd vuxen som aldrig blir förbannad är hur trist som helst Jag plockar bitar av dig Alex Resten får du behålla
Ironi (grekiska είρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det. Den kan användas för att undvika öppen konflikt, för att locka till skratt och för att antyda sidor av en företeelse, en person, en tanke etc som man anser svåra eller olämpliga att utpeka öppet.
I Alex blogg så tjafsas det i kommentatorsfältet huruvida man förstått ironin.Förvirringen är total. Alex skriver ett inlägg.På det följer typ 100 minst kommentarer där hälften av läsarna hånskrattar år den andra hälften som inte förstår ironin.Dom som förstår ironin känner sig skitsmarta och tar sig för pannan över hur folk kan vara sååå jävla dumma i huvudet att dom inte fattar ironin.Men mest skrattar Alex tror jag ............ Grejen är bara den att tillslut har själva ironin......om det nu var det......förlorat sin mening och ingenting står egentligen riktigt klart.Allt blir på något sätt ytligt och kvar står bara folket och bråkar om man har förstått eller inte...................... och var inte det ironiskt! Det blir nästan en Skugge av alltihopa.Ni vet hon som inte tycker någonting om hon inte får betalt för att tycka och det hon då tycker det tycker hon inte alls egentligen........eller hur var det nu igen? Föresten kan man ju inte veta vad jag tycker för jag kanske får betalt för att tycka eller är jag helt enkelt bara ironisk?
Den ironiska generationen, benämning på den generation som föddes under 1960-talet och 1970-talet.
Det är en svensk översättning av Generation X, en boktitel av Douglas Coupland.
Det sägs att just denna generation i högre grad än sina föregångare och efterföljare kunde formulera, förstå och uppskatta ironi, och vanligt var också att de särskilt som tonåringar och unga vuxna under 1980-talet och det tidiga 1990-talet använde ironiska kommentarer i sitt vardagliga språkbruk.
Många svenska komiker av olika årskullar, bland annat Jonas Gardell, Killinggänget och Varanteatern, har inspirerat den ironiska generationen.
Vad skönt med någon som vågar stå upp för att betala skatt.För vårt samhälle.För vår välfärd. Bra där Alex!! Nu kommer han få många arga kommentarer från högermaffian
nu kommer våren efter helgen säger aftonblaskan Nu jävlar börjar läget hotta tll sig! Men vintern kämpar emot säger aftonblaskan. I sin utomordentliga krönika som Alex skrev tog han upp sin dödsångest Det är en av dom sakerna jag gillar med Alex Det har vi gemensamt han och jag vår dödsångest Det förmänskligar honom för mig att han så öppet visar upp den Vilken grej att dela egentligen men så är det Sedan jag var 17 år har jag lidit av svår dödsångest Vet inte varför den debuterade just då men så var det Jag trodde jag hade en hjärntumör och jag skulle aldrig få uppleva min 20årsdag Sedan har sjukdomarna avlöst varandra och dödsångesten vart min ständige följeslagare Allt medan jag levt mitt liv kärnfrisk och utan någon som helst sjukdom Men att vara hypokondriker är ju åxå en sjukdom och att lida av svår dödsångest är ett direkt handikapp En fruktansvärd ångest och man lär sig olika sätt att hantera den på Men man blir aldrig av med den Nu förstår jag varför jag hatar vintern så innerligt Den påminner mig om döden Hela naturen dör allt står stilla Vinter är död ja så är det Så ni vinterälskare är inget annat än dödsälskare Hur känns det nu då? http://www.aftonbladet.se/vader/article6725656.ab
Someday girl - I don't know when -
we're gonna get to that place,
where we really want to go
and we'll walk in the sun. But till then tramps like us,
baby, we were born to run
