2009 föddes Dobby och Bloggen.Två personer som kom in i mitt liv och som var och en av dom är mycket uppslukande och tar mycket av min tid.Jag försökte föra samman dom två personerna till en och göra Bloggen till Dobbys men Bloggen ville något annat och svävade ut i allt möjligt som så riktigt Dobby själv har påpekat.Nu kan jag ju ändå konstatera att Dobby tar plats både IRL och i Bloggen så vad klagar han över egentligen.Med Dobby är det så att han alltid vill vara huvudpersonen och får han inte vara det så går han och lägger sig och sover.
Aftonbladet har tävling om Stora Bloggpriset.Jag kollar runt bland dom nominerade och inser att min Blogg nog aldrig kommer att vinna priser eller fånga allmänhetens intresse.Det vore en klar fördel om jag vore Känd eller led av ADHD ellr hade en typ inredningsblogg eller höll mig till ett specialämne och sedan verkligen då höll mig till ämnet......något jag har svår för.
Eller om jag var plågsamt självutlämnande eller stack ut på annat vis.
Jag älskar min Blogg och skulle väl vilja ha fler läsare men samtidigt när jag besöker alla andra bloggar så vetefan............är verkligen Svennes kommentarer att sukta efter.................................
Något som är dumt med Bloggen är att den stjäl tid från mig då jag kunde ha läst böcker.
Just nu har jag tre böcker på gång
Clarence bok som jag påbörjade innan jul och har läst typ halva men sedan kom julångesten och stressen och vinterhelvetet och varje gång det vanliga livet av familj,barn,jobb gett mig
en stund över har jag flytt till datorn istället för boken.Vad beror det på?Jo jag måste ha ett visst inre lugn,befinna mig i ett visst sorts stämningsläge för att läsa böcker och det läget har inte infunnit sig på senare tid.Då är det lättare att sätta sig vid datorn och lite håglöst surfa runt.
Nästa bok är Åsa Linderborgs Håll med eller Håll käft.Kaxig härlig titel.Fick jag av Bastigubben i julklapp.Har tidigare läst hennes Mig äger ingen och den tyckte jag mycket om.Den här boken är ett urval av hennes texter och man kan dra ett kapitel då och då.
Så boken jag fruktar att läsa och som jag inte vet om jag behöver just nu.Vad jag inte behöver just nu är mer ångest.Jag mår skit,tyngd av den ständigt närvarande sorgen.Den är min ständige följeslagare i dessa dagar.I allt jag gör,i varje andetag,varje ord,varje timma.Somliga kapslar in sin sorg och låter den bo därinne,djupt därinne och tar bara fram den vid speciella tillfällen om ens då.Jag har inte den förmågan.Min sorg ligger alldeles innanför huden,i det yttre skiktet och kommer fram vid alla tillfällen.Jag är utan skydd och sårbar höll jag på att säga men just det ordet har ju en viss björn förstört för oss eller hur Syster K?Hon som skrivit boken är teologie doktor och forskare i etik.Hon är åxå bipolär vilket är detsamma som manodepressiv och drag av detta kan vi alla som känt ångest känna igen oss i.Det finns nog bättre tillfällen i mitt liv att läsa en sådan här stark bok men å andra sidan.När då?När sorgen gått över,när den lämnat mig?När jag likt alla andra lärt mig kapsla in den?Då kan jag aldrig läsa den här boken för dit når jag aldrig.Alltså läser jag den nu för även om den gör ont så har jag redan haft och har så ont som man kan ha.Jag har skådat ångesten i vitögat.Jag vet hur det känns.
