nådde mig på jobbet inatt.James Gandolfini,Tony Soprano har avlidit!!!! Tar det aldrig slut??!!!
Vi satt där med Sopranosboxen och klämde avsnitt efter avsnitt.Vi älskade den där Tony trots att han var ett svin. som slog ihjäl och var konstant otrogen mot Carmela. Men ett charmigt svin var han med panikångest och ändlösa terapisessioner. Jävlar vad sorgligt det här är Tony.....jag menar James. 51 år for gods sake!!!!!!!!!!!!!!!! FAAAAAAAAAAAN FAAAAAAAAAAAN FAAAAAAAAAAAN
Twitter svämmar över med sorg och bestörtning. Jag väljer ut dom tre som ligger mig varmast om hjärtat:
Lyssnar om gamla Värvetintervjuer och Alex......... Hur kan inte alla älska Alex!? Hans skrivkramp. Hans ångest för den oändliga rymden. Hans oro för vad som händer den dag när Jan Helin slutar på aftonbladet. Hans ångeststön inför den vidriga oundvikliga döden. Föreställningen älskas tydligen av publiken men ej lika mkt av recensenterna. I synnerhet inte av Lokko. Men jag som inte vet om och när jag får möjlighet att se den. Jag är ju redan insåld s.a.s. Man behöver inte be mig om att älska. Det gör jag ju redan. Båda herrarna bakom det hela. Det blir som en neverending podcast för mig. I lite annat format bara. Calle grips av äkta dvärgvrede och försvarar storebror. Vackert och rörande. Recensenterna känner väl ett tvång att förhålla sig kritiska. Dom älskar ingen för om dom gör det så faller lite hela grejen if you know what I mean.... Utom när Markus Larsson ska recensera Bruce . Då skiter han i allt och vrålar rakt ut...........70 000 plus!!!!!!
Someday girl - I don't know when -
we're gonna get to that place,
where we really want to go
and we'll walk in the sun. But till then tramps like us,
baby, we were born to run